Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af öppen vördnad, af förrädiskt smicker,
Af Romersk vantro namnes han den fromme:
Men öfver svagheten, Som spirans makt
Förrådde i offentlig, blind förnedring,
I ovist slösad nåd, i öppen sjelfstrid,
Sig höjer ömkan i hvart enda bröst:
I några kärlekens, som stilla lider,
Men kan ej rädda älsklingen, som sjunker;
Hos några åter är det harmens ömkan,
Att se med Kejsarn kejsarmakten sjunka
Och spillrorna i bofvars händer falla;
Hos desse är det hånfull glädjes ömkan,
Som under falska tårar rofvet griper,
Den fromhet prisande, som ondskan gynnar.
Men alla känna, att det band är slitet,
Som knyta bör de ädles verksamhet
Och vara boja för de ondes händer.
Omyndig Herre myndiggör sitt hus,
Sin tjenarflock och hvarje lydnadspligtig.
Hos Irmingardas barn ur sjunken aktning
Sjelfständighetens bråda växt sig tränger,
Dock afundsam mot lika grundad makt,
I stolta Judiths händer växande
Och delt med djerfva Bernhard af Gellona. —
I månget bröst en helig hjeltegnista,
Som skulle, om af annan näring fostrad,
Till ädla dater hafva väckt, dock nu
Af denna byts till vådlig herrskarlust.
Så Biskop Agobardus af Lyon;
Så Ebbo, Rheims* prelat, med Ludvig fostrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
