Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid samma bröst; så Wala, mindre sårad
Af hård förvisning, än af nådens sken,
Hvarmed sig len upprättelse bemantlat —
Och Bomas Babel långt allredan hunnit
Med tornets byggnad, som till mål bestämdes
För de forspridda folkens gång och dyrkan, —
Det torn, på hvars af molnen gömda spets,
Å altarformad thron, en fallen ande
Sig ville sätta i den Högstes stad,
Förgäfves störtad förr med upprorsskaran —
Den byggnad, som ännu sjuhundra år
Mot himlen reste sig, tills Herrans ande
Steg ned med ljus till de bedragna folken
Och slog med djup förvirring byggningsmännen,
Att sedan dess de hädiskt djerfva massor
Med lång bestraffning inför verldens ögon
Tillsamman sjunka, trots all mästarns konst,
Tills allt i djupet till sitt ursprung störtar —
Och Babel såg de mångfaldt rika skördar
I Ludvigs svaghet, vantro, samvetsqval,
Som sökte frid i kyrkans underkraft,
Med alla offer, guldets, maktens, ärans —
Ja, Boma, van att söndra, för att herrska,
Såg glad mot stormens löftesrika tider,
Beredd att efter ändadt skeppsbrott — berga.
Och Nordens vilda Hydra — spöljande,
Att Hercules är fallen, att hans klubba
Af vanmakts händer bäres — reser sig,
Att slitande en tvingad lydnads band
Till nya, lyckligare sirider framgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
