Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Kejsar Ludvig, varm för Sachsens frälsning,
Men varmare ännu för Herrans rike,
Vill midt ibland de folk, dem fordom Carl
Till tro och lydnad bragt, ett ankar kasta
För kyrkans, rikets, stormomgifna skepp,
En ljusastake i det mörka hemmet,
Ett trones altar midt i vantrons lundar,
Att sä den helga säd med kraft bevaka,
I hvilken — ofta sådd men svagt beskärmad —
Sitt ogräs fienden med frihet sådde
Och nedslog skörden före skördens tid.
crMig Kejsarn sändt att denna nåd Er tolka» —
Så ändar höge talaren sitt ord —
•Att samma hand, åt hvilken Carl en gång
Gaf svärd, att lära Sachsen jordisk lydnad —
En gärd, den Wala mildt af eder utkraft —
Må mildare ännu Er lydnad lära
För himlen och dess helga dotter, kyrkan,
Och öppna Er dess skatter och dess sällhet»
Ett sorl kring skogens rund hans tal besvarar.
Om mer en röst af bifall, af beundran,
Om mer af harm och trots, var svårt att dömma;
Dock glest förnimmas ljud af vapnens hot.
Om festlighetens hela prakt och allvar
Med samfalld makt på alla hjertan verkar
Och öppnar hittills slutna aningsögat
För okändt land i själen och deruppe,
Och himlabron, som dessa land förbinder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
