Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu hvilar hela jorden. Fogeln sofver.
Sig vinden rörer blott i slummer stilla.
Hos en allena vill ej tankens lif
I fantasiens armar sanka sig
Och genom sömnens port till drömmen ingå. —
I böner finner honom morgonrodnan —
I böner, ej att lärarkallet vinna,
Ehuru tjusande för själen stäldt -—
Fastmer att denna längtans eld besegra,
I den han ser en syndig frestelse
Af sjelfförtröstans ännu starka ande.
Så finner honom solens första stråle
Allena på den öfvergifna heden,
Invid den sten, som lades att beteckna
Det blifvande capellets altarplats;
Och först, när helga fridens ängel kommit
I ödmjukhetens fulla känsla åter,
Då, likt den trötte vandrarens i Bethel,
Hans hufvud sjunker mot den vigda stenen.
Till slummer sjungs han af en vaknad lärka,
Och drömmarna, som komma, teckna äfven —
Om ock i andra bilder, än for Jacob —
Den mellan jord och himmel satta trappa,
Som forst i Evangelium fullt blef synlig.
Ur klosterlägret tvenne männer framgå.
Det re’n begynda talet stannar hastigt
Vid åsyn af den nyss uppgångna solen
Och allt dess ljus, kring vigda platsen gjutet,
Kring hvilken skogens mörka skuggor stå:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
