Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han pröfvat dem bland Frieser sjelf och Jutar,
Till l\vilkas ljus han först af Boma sänd
Med Halitgar arbetat har, men fruktlöst.
«Ej är min afsigt» — så han talar, upprörd
Af hemlig harm vid denna ofärds minne —>
«Att ställa fram en man, för kallet mogen.
Jag tror mig känna allt hvad Eranken äger
Af män med pröfvad visdom, kärlek, mod
Att lefva och att dö för Herrans sak.
Dess skatt är stor — och dock, jag äfven känner
I hvilken andans rustning den sig kläde,
Som går att Nordens hedningar omvända. —
Jag äfven gick med tillförsigt till verket;
Jag menniskans natur mig känna trodde,
Den under yttre skiftning enahanda;
Jag visste med mig fogsamhetens afsigt,
Att vara allom allt, till själars vinning;
Jag visste med mig mod att lifvet offra —
Dock spilld var mödan, utan tack och spår.
Om Herren ej en mer begåfvad sänder —
Han torde finnas, fast ej känd af mig —
Är hvarje mensklig omsorg kastad bort.
Hur har ej Nordens urköld, vildhetsarfvet
Af fådrens seder, fördomen mot södem,
Mot Chnstendomens drömda veklingslära,
Med Odindomens falska ärelust,
Dess vilda läror, sjelfhetsfostrande,
Förstärkt de bålverk, dem naturen re n
I hvarje bröst mot andens seger ställde:
Mot dessa storme ingen vanlig man!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
