Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der är hon ock, den enda, helga Kyrkan,
Utskifterskan af sanning och af nåd.
Mot denna tro — också i Luthers sinne
Från vaggan plantad in med helig vördnad,
Bekräftad genom seklers lugna tro,
Af tusen vises bifall, mötens pomp,
Förskansande hvar enskild Kyrkans lära —
Mot denna tro han såg ur Ordets djup,
Ur väckta själens känsla af dess mening,
Än här, än der, en stråle slå* hvars sken
Mång Romersk sats och sed till lögn, till vantro,
Förvandla sågs. Dock i hans själ var ljuset
Ej än så klart, så fullt, Att lögnens helhet
Sin rot, sitt väsen och sin afgrund viste. —
Och dock en röst af omisskännlig helgd
Till honom hviskar: denna sats, och denna,
Kan icke sanning vara; heligheten
Af Herrens väsen, tankens egna lagar,
Af själens Herre stiftade och skänkta,
Det helga Ordets klart utsagda lära,
Enstämmigt vittna, att det ej är sanning;
Här verlden är bedragen; lyd Guds röst
I samvetet, att varna och att rädda! —
Så mellan skilda makter, begge helga
For honom, står han, manad upp att döma;
Att — fast ännu i vanans skymning fången —
Bortkasta barnets tro och barnets vördnad,
Bortkasta ödmjukhetens älsklingstystnad
Och ropa: Jag är visare än Kyrkan;
I mig mot henne talar Herrans Ande! —
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
