Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af mänget ljud är nattens tystnad bruten:
Af sorlet från en flod, af Nordans suck,
Af hafvets tunga våg, af sång ur kyrkan.
Men Hadeby är ställets namn, och läget
Der floden Schley sin bölja ger åt Bälten.
Den dunkelt sedda byggnaden är bostad
För fordom hedna ynglingar, som fostras
Till christna lärare, bland eget folk.
De tvenne män, som ur capellet nalkas,
De hafva namnen Gislemar och Withmar,
Benedictiner, Ny-Corbejas söner,
Till fostrarns bistånd af Varinus sände,
I Autberts rum, den under mödan sunknes,
Den oförgätliges, den ensam trognes,
När ingen ägde mod att faran möta
Få Danafården vid Ansgarii sida.
Re’n länge Withmar delat fostringsvården,
Men ny är Gislemar. I sista tider
Från Ny-Corbeja sänd till Worms — der mötet
Nyss sprängdes, fruktlöst, efter hånlig split —
Hans nästa sändning är till Hadeby,
Der öfver devotionens stränga öfning
Han oviss och förundrad äskar ljus.
GISLEMAB.
«Nej, denna oro, som gör natt till dag,
Den är ej endast andakt; fridens stempel
Den vunne då. Den söker något mål,
Ohinneligt; vill döfva och bemantla
En hopplös önskans djupt fördolda qval.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
