Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ned sjunker han i stilla, gråtande,
Sitt allt hängifvande, oändlig bön,
Fullbordande å nyo detta offer,
Som himlen strängast fordrar af de valde,
Men hvilket offer äfven de blott sällan,
I segrens stunder, äga kraft att gifva.
Och tystnaden ej brytes af de tvenne
Med ens ett ord af tröst, ty deras vördnad
För Anden, som så agar, är för djup,
Att med fåfängligt lugn en själ bedåra,
Som värdig fanns att af dess tuktan helgas.
Men genom tystnaden allt mer förnimmes
Ett fjerran ljud af ridande, som nalkas,
Och genom mörkret tindrandet af facklor.
I hastig växt blir fjerran ljudet dån
Och skimret byts i strålande belysning.
Då först ock rycks Ansgarius ur sin bön,
Och hörer och bejakar frågorna,
Som vördsamt yttras af de kommande:
c(Är detta Hadeby? — «J ären troligt
Missionens fader?» — «Du tilläfventyrs
Dess hufvudman?» — «Då gäller Dig vår sändning.»
ANSGARIUS.
«Mig? — och från hvem?» —
EN RIDDARE.
«Sjelf ropade Han till oss
Från höga slottsaltanen: ilen! ilen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
