Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej en minut han dröje — ej en rakknif
Tonsuren rörel ilande hani komme!
Och tonen af det kejserliga budet
Var häftig; oss ej höfves att bedömma,
Om nåd, om vrede i dess ifver talte.»
«Om vrede?» och ett ögonblick han glömmer,
Att ej till dessa skulle frågan rigtas.
«Om vrede? vrede? — Och hvad är mitt brott?»
Väl stannar ordet, men af tankarna
Fullbordas frågan, svaret: O jag anar;
Väl har jag ej mot Kejsarn mig förbrutit,
Ett missförstånd må hafva väckt hans harm;
Men genom Honom vill den Vredgade
Deruppe mig bestraffa. Ske Hans vilje!
Och under detta redan Eiddarns svar
Är utsagd t: «Hvad Dig Kejsar Ludvig vill,
Är oss förborgadt. Hedersvakt vi höllo
I salen, då till Kejsaren man förde
Gesandterna, och förren de åter afträdt,
Kom oss befallning att Dig skyndsamt hämta,
Och, såsom sagdt, snart från altanens höjd,
1 blinken då på hästarna vi sprungo,
Han ropade: «Ej en minut han dröje!
Allt derföre» — Och nu med handling endast
Fortsättes talet; ty en sadlad häst
Leds fram. ((Gesandterna? — från Eom?» han frågar.
«Nej!» svara sändebuden, <dcke Eomersk,
Ej sydländsk eller österländsk var drägten.
Dess plumpa prakt af guld och skarlakan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
