Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Svithiods hjerta, besegras.
Då ilar ban dit och sig sänker
På berget igen, i hvars skugga,
I viken, bland aspar och pilar,
Sig speglar en konungaboning,
Och ballen, den remnade, sträckes,
Der gudabild föll, ocb der korset
Stod upp i den fallandes rum.
Ur kyrkan — rest och hvälfd af vilda stenar,
På höjden ofvan kungsstadens tinnar,
Bland nakna hällar, der en sparsam rymd
Af gräsväxt mark till fridens gård är hägnad, —
En man går fram. Om ålderdomens början
En bleknad kind, en bleknad hjessa vittnar,
Men ej den blick, som oforgängligt ung,
Om ock ur tårfyldt öga, strålar fram
Och öfversväfvar rymderna, de sköna,
Som under blicken hvila: närmast borgen
Och mången stolt och värnad höfdingsboning,
Och tempel, vallar, torn — och bortom staden
De blåa fjärdar, der bland skär och kuster,
Tallkrönta berg och gröna lundars kransar,
Mång drake ilar; men å bergets sluttning,
Till blyga kyrkan närmst, en vidsträckt grund
För än en ståtlig tempelbyggnad laggd. —
Men snart hans öga sänks till tvenne kors,
Som vid hans fot från tvenne kullar höjas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
