Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och öfver hvilka en gemensam skugga
Af unga björkens långa qvistar sväfvar.
Så lugn som trons orubbeliga frid,
Och djup som friden i de vigda kullar,
En tanke talar i den gamles blick,
Der tåren darrar dock sin vigda bana
Och ses med tystnad af den yngre man,
Som nu ur kyrkan kom och dröjer blygsamt
Att talet börja, hvilket snart den gamle
Sjelf leder in.
ANSGARIUS.
Fördöm ej mina tårar!
Jag tror ej, att de äro knotets, misstrons.
Jag vill ej tro det. Gud allena vet dock.
De springa fram ifrån så många källor
I detta arma kött, af oren åder.
Ack, ofta nog vi tro dem helga brunnar! —
Der! ser du hällen med den djupa remnan,
Som nedan borgen sträckes ut i sjön?
O! när, i störtad afguds rum, jag der,
Sjelf räddad af ett under, reste korset,
Och christna fångars jubel undret sjöng,
Hvad ström af hopp då sprang i hjertat upp!
Och nu! — re’n trettio år, min halfva lefnad,
Se’n då försvunnit — och hvad var dess frukt
I höga Svithiods mig betrodda vingård?
REMBERT.
Hvad kunde mer du verka, än du gjort?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
