Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart öfver denna sammanfallna hydda
Skall edert val en herde kora ut,
Att fatta upp den fällda herdestafven.
Ert val är fritt; må det af anden ledas!
Om denna ande bor uti mitt hjerta,
Om J det tron, o, glömmen ej det ord,
Som nu, just nu, sig tränger till min tunga:
En man bland eder lefver, mera värdig
Att bära Bremens staf, än jag var vuxen
Det ringaste af kyrkans ämbeten;
Så varm i kärlek, som i rådslag vis;
Så djup i ande, som i handling kraftfull–––––
Dock ren jag hör hans steg; jag har sagt nog.»
Rembertus träder in, till bädden framgår;
I ögat och i rösten tårar darra:
«Dig helsa nödens barn, välsignande.
Dock ord de hade icke mer, än jag:
De hade, hvad vi alle, stumma tårar.»
ANSGABIUS.
«Jag har dem ock — för mina synders minne.
O, att de runne så, att vågen sköljde
Min räkning bort ur mina skulders bok!
Och dock, o Gud! med denna mun, så oren,
Jag vågar bedja än för dem, Du gaf mig;
Jag vågar än en gång välsigna dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
