Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle beteckna dessa afdelningars särskilda inre principer; men, då denna
fordelning ej kunde motsvaras af den äfven önskliga chronologiska
utvecklingens perioder, öfvergafs densamma.
I första sången äro alla personerna historiska. Åtskilliga af dem
blifva af betydelse i vår hjeltes öden; de öfriga äro det redan såsom
tillhöriga den då sannolikt märkvärdigaste familjekrets på jorden. Att
förf. låter Ansgarius tillbringa sina första år vid Carl den stores hof,
grundar sig väl ej på fullkomligt säkra data, men har dock en stor
sannolikhet. Hans kärlek för Kejsaren, röjd i den genomgripande sorgen öfver
dennes död, såsom Rembertus omtalar denna sorg och dess djupa inflytelse
på Ansgarii själs utveckling, kan svårligen på annat sätt förklaras. Också
antaga de fleste författare, att hans far innehaft något embete vid Carls
hof, som föranlåtit gossens första uppfostran inom den kejserliga familjen.
Vid detta hof hade bildat sig ett litterärt sällskap, hvars alla
ledamöter. såsom sådana, hade antagit nya namn. Kejsarens eget var David.
Näst den nyss, 804, aflidne, store Alcuiu, Carls bäste rådgifvare, hvars
namn i detta sällskap var Flaccus, Var Petrus Pisanus den närmaste
deltagaren i Kejsarens studier, till hvilka äfven hörde astrologien. Om
de för öfrigt här förekommande personer må nämnas, att Gisela den äldre,
här äfven förekommande under ordensnamnet Debora, var Carls enda
syster och, efter deras moders, Bertradas, död, uppfostrarinna för den stora
skaran af Carls döttrar, yngre söner och barnbarn, från hvilka han
nästan aldrig skiljde sig, icke en gång under sina fälttåg. Der före blef ej
heller någon af Carls döttrar förmäld under Carls lifstid, ehuru alla,
enligt Eginhards berättelse, voro stora skönheter. De höllos allvarsamt till
qvinliga arbeten. De tvenne här nämnda, Bertha och Gisela den yngre,
voro, jemte Rothrudis och de trenne prinsarna, Ludvig, Pipinus och Carl,
barn af Hildegardis, Carls andra gemål. Hans första gemål, Konung
De-siderii af Lombardiet dotter Ermingard, var barnlös. Med den tredje,
Fastrada, Hert. Rudolfs af Franken dotter, hade han döttrarna Thctrada
och Hildrud. Den fjerde och mest älskade gemålen, Luitgardis, dog
barnlös, år 800. Föröfrigt hade Carl trenne söner och trenne döttrar af
sido-äktenskap; men hvilka tillsammans med de andra uppfostrades. Sönerna
Drogo, Hugo och Theodorik nämnas här. Drogo blef Biskop i Metz och
var den, som vigde Ansgarius till Biskop. Den Bernhard, som här
införes, sedan bekant genom sitt rysliga slut och dess inflytelse på Ludvig
den frommes öden, var son af Pipinus och född 799, således nu sju år
gammal. Han vistades ^likaledes hos Carl den store; förmodligen äfven
några af hans fem systrar, hvilka sedan, efter Pipini död 810, samtliga
upptogos af farfadren. Alla tre de äldsta sönerna voro vid denna tid,
hösten 806, frånvarande. Ludvig styrde sitt rike Aqvitanien, Pipinus Italien,
Fahlcrantz’ saml Skrifter. I. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
