Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppt&gen af nunnorna i klostret Soissons, hvarest Adalhards och Walas
syster Theodrada då var Abbedissa. Han ingick sedan i Corbeia. Sirmond
säger: «Corbeiam cmn mult a Radberti ætate illustraverint, band scio
tamen, an Radberto ipso quidquam fuerit illustrius.» Bland hans
«insignio-res discipuli0 nämnas Adalhardus junior (se 6:te Sången), Ansgarius,
Hil-demar, Odo och Varinus (7:de S.). — Föröfrigt är 2:dra Sången egentligen
en paraphras öfver en bland de af Ansgarius sjelf för Rembertus berättade
visioner, genom hvilka hans stundom frambrytande lättsinnighet och
högmod nedslogos. Johannes* Oratorium, i hvilket Ansgarius ofta uppehöll
sig och hvarest han omtalar sig hafva haft en annan, äfven vigtig, syn,
lärer varit ett mindre kapell, då klostret sjelf var helgadt åt Petrus, Paulus
och Stephan us.
Att tredje Sången med full rätt låter Ansgarii invigning till munk
falla så nära kejsarens död, är väl icke strängt bevisligt, dock kan ej
af-ståndet hafva varit betydligt. Allt hvad här anföres rörande de sista
tiderna, dödsfallen inom den kejserliga slägten, Ludvigs kröning 813, Carls
andliga verksamhet, samt tecknen och omständigheterna vid hans död, d. 28
Jan. 814, behöfver ingen förklaring. Berättelserna äro historien trogna. Bet
är endast händelsernas förhållande till Ansgarius, som är af dikten begagnadt.
Fjerde Sången är ännu mindre i behof af upplysande noter. Ben
sluter sig kring Ansgarii största och för hela hans lif bestämmande vision,
hvilken här är nästan ordagraunt efter honom sjelf återgifven. Ben
Ful-bert, för hvilken jemte Radbertus Ansgarius berättar sin höga
martyrvigning, var en hans älskade lärjunge, öfver hvilkens ej långt derefter af våda
timade död han djupt sörjde.
I femte Sången — egentligen blott en inledning till den sednare
afdelningen, Ansgarii handlingslif, och således ej sjelf innehållande någon,
historisk eller diktad, bild ur hans yttre lif — har förf. gjort det kanske
djerfva försöket att, såsom princip för dét följande, framställa skefheten
af verldens vanliga dom öfver den inre betydelsen af det fenomenalt stora
och lilla, väcka känslorna af det gudomligas makt och vigt, ej blott
såsom omedelbar gudomlig regering, utan såsom nedlagdt i en utvald individs
själ och der lifvets och handlingens källa, i motsats till vanmakten af det
i sig onda, falska, egoistiska, som dock i de yttre företeelsernas verld
framstår med af hopen erkända anspråk på stor betydenhet. — Utan att
behöfva apologie för denna åsigt i dess allmänlighet, torde förf. behöfva
den för det sätt, hvarpå den här är använd, neml. i sammanställningen af
Ansgarii nya födelses herrliga inflytande med de förvirrande, förstörande
frakterna af den på maktens höjder ställde^kejsarens svaghet; sjelf alstrad af
det förlamande medvetandet af en hemsk förbrytelse. Bessa frukter
tänkas här såsom till viss grad modifierande beskaffenheten af sjelfva den tid
och den verld, inom hvilken den förra principen har att verka. Synes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
