Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Thionville eller Ingelheim, 833, samt färdades 835 till Rom, åtföljd af
Biskoparna Bernold af Strassburg och Ratold af Soissons samt Grefve
Gerold, och bekläddes i Vaticanska kyrkans crypta, framför Petri altare,
af påfven Gregorius IV, med palliunf och utnämndes tillika till påfvens
legat hos Danskar, Svenskar, Slaver och alla Nordiska folk. — När
huf-vudkyrkan i Hamburg var färdig, byggdes i dess grannskap ett kloster
och en skola, i hvilka sedan en mängd köpta och utlösta gossar och
ynglingar uppfostrades till Missionärer. När antalet sedan blef för stort för
utrymmet, skickades då och då några till Turholt, att der till kyrkans
tjenst beredas. Bland dessa var äfven den Rembertus, som sedan blef
Ansgarii närmaste vän, hans biograf, och slutligen hans efterträdare såsom
Nordens Ärkebiskop. Medel och biträde till dessa stiftelser gåfvos från
kejsaren, samt från G. och N. Corbeia.
Inom riket fortforo emellertid oroligheterna. — Pipinus nalkades 830
med en upprorisk här från Aqvitanien. Med honom förenade sig de
missnöjde, Wala, Agobard, Hilduin, Hugo och Matfrid. Bernhard af
Septi-manien flydde då till Barcelona och Judith till klostret i Laon. Ludvig
mötte Pipinus i Compiegne, der anstötliga uppträden föreföllo. Judith
hemtades från Laon, nödgades att gå i kloster (S. Radegundis i Poitiers)
och lofvade att äfven öfvertala Ludvig att blifva munk. Lothar kommer
med krigshär från Italien, ärnande sig mot Bretonerna, men förenar sig
med de upproriska och mottager regeringen, dock åtagande sig Ludvigs
och den unge Carls beskydd. De munkar, som fått sig uppdraget att
novitiera Ludvig, finna det nya skicket mindre gynnsamt för Clerus,
blifva Ludvigs män och veta att väcka Pipins och Ludvig den yngres afund
mot Lothar. Ludvigs söners andra uppror 833. Påfven Gregorius beger
sig till Franken för att understödja Lothar, men mötes af de upproriska
biskoparnes bann. Ludvig går i kloster s. å. men återinsättes i sin makt
af Ludvig d. y. 834, då de rebelliske biskoparne, Ebbo, Agobard etc.,
af-sättas.
Denna sång diktades i Rom. Då detta säges, torde mången häri tro
sig se grunden till den starka antipapism, hvilken man vill anse förråda
sig i skildringen af den här uppträdande påfven. Onekligen var det af
intresse att låta Ansgarii rena Christlighet förklaras genom
sammanställning med en af motsatt art. Dock är denna motsats ingalunda en sökt
eller diktad Gregorius IV, såsom han af de tillförlitligaste historici
skildras — således icke af någon allt påfligt försvarande och förskönande
Anastasius — har sannerligen icke att klaga öfver någon ovänlig
partiskhet i det sätt, hvarpå han här framstår. Anmärkningen, att
Gregorii-namnet synes med förkärlek valdt af dem, «hos hvilka äkta påfvesinnet
grydde,» rättfärdigas ej blott af sådana hierarchiens jättars historia, som
en Hildebrands, utan ock af en Gregorii d. 9:8, d. 13:8, d. 15:s, och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
