- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 1. Ansgarius. Bilder ur nord-apostelns lif /
218

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de heliga relikerna, och sedan de andliga redan hade tagit flykten,
undkom han sjelf med möda. Äfven folket öfvergåfvo staden, förspridde sig
hit och dit, de flesta togo flykten, några blefvo fångade, men största delen
mördad, slutligen blef staden intageh, och allt hvad sig der och i den
närmaste omgifningen befann, plundradt. Mot aftonen ankommo de,
för-blefvo der den natten samt följande dag och natt och lemnade då den
genom rof och brand alldeles förstörda staden. Den af herr Ärkebiskopen
der uppförda härliga kyrkan, äfvensom det undersköna muukklostret,
lem-nades till pris åt lågorna. Det i klostret befintliga, af kejsaren åt vår
fader skänkta, särdeles skönt skrifna bibliotheket uppbrändes jemte många
andra böcker. Allt der befintligt, kyrkoskatten, och öfverhufvud allt hvad
han ägde, förlorade han genom eld, rof och det fiendtliga infallet, så att
han likasom blott och naken undkom. — Men derigenom blef den
heligaste herren och fadren ingalunda till sitt sinne oroad, ej heller förledd till
någon synd med sina läppar; utan, sedan han likasom i ett ögonblick
förlorat nästan allt, hvad han sedan begynnelsen af sin biskopliga regering
förvärfvat eller till byggnader användt, plägade han ofta upprepa Hjobs
ord: «Herren gaf och Herren tog; välsignadt vare Herrans namn!0

Bisk. Leuderichs i Bremen hätska beteende mot Ansgarius nämnes väl
ej af Rembertus — förmodligen af skonsamhet mot en företrädares minne
— men omtalas af Ad. Brem. och hans fortsättare, de Bremiska
biskoparnes biografer. Den förre anförer äfven uttryckligen Leuderichs
motiv: «qvia doctrinæ ac virtutibus Ansgarii in vi debat.0

De under de 10 åren, från Ansgarii vigning i Rom till Hamburgs
förstöring, inträffade vigtigare yttre händelser vidröras i korthet i sångens
inledning. Wala afled såsom Abbot i Bobbio 836; Eginhard såsom Abbot
i Seligenstadt 839; Ludvig sjelf såsom munk i Metz 840; Gregorius IV
844; s. å. anses äfven Herigar och Frideborg i Sverige hafva dött.

Gautbert, Bisk. Ebbos an forvandt, som under namn af Simon blifvit
vigd till Biskop och afgått till Sverige, åtföljd af sin brorson Nithard och
andra andlige, hade vid tiden af Hamburgs förstöring nödgats fly och fick
klostret Welnao till asyl. Samtidigt blef Nithard mördad af hedningarna.
En prest Eribert blef nu Missionens vårdare i Sverige, jemte Eremiten
Ardgar, hvilken år 843 var hitsänd.

Trettonde Sångens ämne, Ansgarii sista besök i Sverige, förlägges
af några redan till år 854, af andra till 860 eller 61. På samma sätt är
ock åtskillig ovisshet i de chronologiska uppgifterna om de särskilda
missionärerna till Sverige, såsom Ardgar, Gautbert, Eribert, Ansfrid,
Ragen-bert, Rembert, hvilken ej bör förblandas med biografen af samma namn,
under hvars öfverstyrelse han sedan länge fortsatte sin mission i Sverige.
Lyckligtvis är denna ovisshet af ringa betydelse för historien, af ingen för
dikten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:12:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fcesamlade/1/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free