Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PILTEN.
Fisk eller fogel, — eller ock din son
Med den förförda Zilla. Lyft mig hastigt
In öfver brädden, eljest dör jag, fader. —
Se så, nu har du tagit mig i båten,
Och skall ock vackert föra mig i land.
Det vore ju befängd t, om hela slägten
Ej blefve räddad, — en så helig race! —
Och så att fastna just på pappas krok,
Och hissas upp med salig mammas lockar,
Se der ett vackert drag utaf försynen.
CHAM.
Det är omöjligi Aldrig födde Zilla
En son af mig; och kallt är hela hjertat
Som is för dig, då ju naturen klappar
Med stark och säker puls i fadershjertat
PILTEN.
Det är en tradition, så lös som mången.
Kanhända ock, att den der pulsen vaknar
Så snart du vunnit kraft att bättre smälta
Din undran vid ett ovant fenomen.
CHAM.
Ja, jag bekänner det, rätt oerhördt
Och något öfver eller mot naturen
Mig synes, att ett kräk, af qvinna nyfödt,
I vattnet lefver, söker rätt på far sin,
Och talar blankvers, rätt så väl som jag.
PILTEN.
Förlåt, men det är nu den minsta konsten.
Och dina skrupler vis å vis naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
