Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAHLAT.
Hvarför de eviga omqvädena,
Då lifvet är så obegripligt kort,
Och man så mycket, mycket har att säga?
JAPHET.
Min goda älskansvärda svägerska!
Det nationella måste respekteras;
All karakter är ändå karakter.
I andan af Hebreiska poesin
Är just parallelismen hufvudsaken.
Den kan ock väl försvaras, ja berömmas.
Ett sådant der poem är likt en skärgård,
Med klippor dels, och dels med täcka holmar
Och rika stränder, och en stad i viken.
Och på det hela se’n, i aftonskimmer,
Ett lugn, att alla holmar, klippor, stränder,
Förskönade i viken återspeglas.
(Se der parallelismen, svägerska.)
Och se’n, om prakten drifves ännu högre,
Om under lugnet tunga moln sig skocka,
Om blixtarna af spegelsjön dubbleras,
Om Herrans röst af klipporna besvaras,
D. ä. om hvarje majestätisk bild,
Som likt en sjögud pryder versens framstam,
I versens bakstam går igen och spökar,
Och skalden tänker eller handlar så:
«Har jag sagt a, bör jag ock säga a,»
Då har man allt, hvad man kan be och önska.
NOACH.
Ej denna sång och dessa tal mig fägna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
