Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tänkte glad: min bön är hörd,
Nu kommer lifvets sista ve;
I ögat vill jag döden se!
En blick! — det var ej du, o död!
Men lifvets qvintessens och glöd,
En flicka — ros i dagg och glans,
Den skönaste i tingens krans. *
Nu guldets nät, som stängeln täckt,
Upplyftades af Vestans flägt,
Då återstrålas himlens loft,
All verlden fylls af ambradoft.
Hvar är din båge? — flickan sade;
En röst lik Edens harpor lade
Den sista stormen i mitt bröst;
Hvar är din båge, all din tröst ?
Skall du ej åter kring dig skapa
Ditt Eden? — Nej, det är förbi:
Naturens heliga magi
Ej mer jag härmar. Ack du vet,
Att hvad jag bildar, i ett nu
Förvissnar. Se, försvunnen är
Min båge och min skapelse,
Och intet qval har denna syn.
Min båge, mina pilars skatt,
För evigt må dem jorden ha!
Hvad kan jag, svage, ännu skapa?
Ett paradis är hela jorden;
Hvarhelst din blick sig hvilar, stiger
En skönhet, rikare än diktens,
En sällhet, fullare än hoppets;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
