Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ditt väsen: måttlig redlighet och mandom!»
Enfin, man appellerar utan nytta
Till känslan af katorthoma, kathäkon,
Ty egoismen är för djupt funderad,
Och den är syndens rot; om man behagar,
En rot med tusen grenar, stark att bära,
Om rätt man hägnar, göder, vattnar den,
En stam och krona af oändlig fägring,
Om ock ej frukten är af himmelsk art;
Och bildning, odling kallas trädets krona.
Med djuret komma vi, som sagdt, ej längre,
Men dit vi kunna, vilja, böra komma.
Men huru? — Fysisk smärta verkar föga,
Och endast på kulturens lägsta trappsteg;
Från detta drifver den dem trappan uppför,
Igenom hungrens, bojans, skammens grader,
Och öfver sen på positiva sidan,
Der vinningen tar vid, och ryktbarheten,
Och sist förtroendet och aktningen. —
Du ser, min son, att när de nu passerat
Den negativa kursen nästan mangrannt,
Och se den liberala gryningen,
Så är det något bakvändt att traktera
Ännu med smörj och andra elementer,
Hvarvid forspilles oljan och besväret.
Märk deremot den lyckliga förändring,
Som förespeglad ära redan verkat.
Så mycket mer, då den ej visar sig,
Den tomma bubblan lik, opinion blott,
Men är till form och halt det yppersta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
