Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort vid ärendernas allmänna beredning? Eller är mitt
stun-deliga umgänge med honom då utan syftning på det allmänna
bästa? Men lönen? afund, misstankar, namn af smickrare, lyck-
-sökare, servil, hund. Jag hugger väl ifrån mig, men den
gamla adelns fördomar och stolthet tillväxer med deras äras
förfall.
HÄSTEN.
Och detta säger du mig?
HEKTOR.
Ar då mobben bättre? Ser ni den der, hur han borstar
sig, som dock duger till ingen ting. — Packa dig bort! Är
icke just den der ett lefvande bevis, att min inflytelse icke är
för stor eller vådlig för någons existens, ty jag tillstår att jag
ifrigt tillstyrkt dess nyttjande såsom substrat för diverse prof,
hvarigenom den kunnat bli nyttig och göra rätt för sin plats
i samhället; eljest öfver gränsen och till sjös! det har kurerat
mången odugling. Men fruktlöst har jag talat. Vill någon
släta sig in, så är det visst katten, men utan all hållning och
takt. Det är en miserabel invention. Nå, dess serenader i y
moll! Dess fatala spinnande och sprakande! Med skäl säger
man: så falsk som en katt, så arg som en katt, så —
HÄSTEN.
Säger man icke äfven: så arg som en hund?
HEKTOR.
Den ädla harmen har sitt språk, och en grundlig
tillgif-venhet är blott i en grundlig bitterhet konditionerad; men det
förstår icke ni andra.
HÄSTEN.
Nej, det är sant. Vilkorets nödvändighet kan åtminstone
jag icke inse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
