Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vill du upp mot molnen sträfva,
Når dig närmast Jofurs ris;
Under ärans granna is
Afunds fackla lurar; bäfva!
Göm dig du, så är du vis,
Och på rosor skall du sväfva,
Som en Adam med sin Eva
Uti paradis.
REINECKE.
O sympathi! o skapelsens insegel
På själar, evigt gjorda för hvarann!
Så var ditt hjerta då mitt hjertas spegel,
Min aning, som din helga känsla, sann!
O dag, då detta Babel tar en ända!
O qväll, som slutar dagens öga till!
Då tyst ur stojet våra steg vi vända
Till månlyst lund, vid näktergalens drill!
Då till mitt bröst med stilla vemod lutad,
Du lyssnar der till sferers harmoni,
Tills mina läppar öppnas —
marta (slår honom på axeln).
Hvad står han der på tvenne ben,
Och talar vers till dygdens men?
reinecke (hastigt omvänd).
Ack, min furstinna! detta slag
Gafs med en hand, mer skön än svag.
Dock pris dig, att du vände mig
Till lifvets enda skatt, till dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
