- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 2. Noachs ark i två våningar /
44

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mer en vers, och af en mängd verser ett poem. Detta
sammanknippande sker på mångfaldigt sätt efter öfverenskomna
lagar, hvaraf de särskilda versarterna. Den underligaste af alla
dessa djur är den så kallade hexametern: en fantastisk fyrfota
med två bestämda men omaka extrafotter längs i bak; de fyra
framfötterna kan man efter behag gifva två eller tre tår:

Hexametern låter så här, mina värdaste herrar,

Äfven så här, om med samtliga tår uppå banan han dansar.

Vill man åter med ekonomi förfara, då går han

Långsamt, träsko-rustad, fram, samt längtar att hvila.

Hexameter kallas han förmodligen, emedan denna meter med
mesta framgång nyttjas af vissa oroliga damer vid deras
magiska sånger. — Ställer man nu några tusende sådana verser i
svit, med afdelningar för hvar fem- eller sexhundrade vers, så
har man gjort ett Epos, det präktigaste af alla poemer.
Härvid kommer dock innehållet något i fråga, hvarom se längre
fram. — Finner författaren sig sjelf eller sitt ämne
beklagans-värdt, så alternerar han med pentametern, ett slags förklämd
eller halt tvillingbroder till hexametern. Den senare är alltid
den föregående.

Denna framträder stolt; i hans spår går blyg Pentametern;

Han af en grym poetik fått uti ändan en fot.

Iter breve per exempla, och just derföre är det mig
oändligen kärt, att då jag nu skulle öfvergå till versarternas
krona, Alexandrinen, jag kan, i stället för alla præcepta,
hänvisa på den vexelsång, hvari just vid mitt inträde Isegrim och
Beinecke togo sig en ganska lycklig stilöfning, och som med
en glad öfverraskning uppehöll mig i dörren. Det bevisar att
denna form är grundtonen i vår poetiska natur; och i stället

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:16:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/2/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free