Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för allt theoretiserande kan jag uppstå och sjunga följande
hymn:
Hel dig, Alexandrin, du går på säkra fotter,
Till själens innersta gå dina djupa rötter;
Ur hjertats feta mark du drar din rika saft
Och, lik en regnsky, ger ditt ursprung lif och kraft.
Sex äro veckans dar, de mödosamma långa,
Då plöjarn gör sin pligt; och sex de lika många
Stationer, dem du lugnt och stadigt genomgår,
Tills du vid marginaln en smula pusta får.
Se n vänder du, och from din bana åter krälar,
Sexfota vän! — Hur ljuf för känslofulla själar
Ar dina fotters takt; man ej behöfver mer;
Likmycket hvad i dig förkunnas eller sker.
Långt heldre, än att bli på fantasispel bjuden,
Jag sitter slumrande och hör de söta ljuden:
Tatå tatå tatå — tatå tatå tatå!
en röst (från bänkarna).
Kakå kakå kakå — kaka kakå kakå!
JAPHET.
Från ett beslägtadt bröst jag tror ett echo höra.
GÅSEN.
Aj! Reinecke vill våld på min lekamen göra.
REINECKE.
Professor, det är sannt! men ock er egen skuld;
Hvi talar ni så skönt; och hvi är hon så huld?
Af versens trollmusik var min besinning fången;
Jag tänkte domnande: det bor en gud i sången!
Han fritt får styra mig; då såg jag upp — och såg
Den hvita mö, som huld i slumrens armar låg
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. II. &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
