Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dit ingen natt och inga dimmor våga. —
Af tusen spridda tankar hit ooh dit,
På hvad som göras kan och icke göras,
Till de så nämnda djurens cultivering —
På hoppet, som kan hemtas af de prof,
Man redan till bedömande har anmält <—
Och på den nalkande, den stora dagen,
Då hvar och en skall dömas, som han — skrifvit,
Af dessa tankars dans i yrsel bragt
Jag liksom domnat, man kan säga, somnat.
Jag vet ej när och hur, — det var surprise! —
Allt nog, jag fann mig ställd i paradis.
Man kan extempore ej sådant måla;
Dess skönhet måste skrifvas, för att skildras:
Snörräta gångar korsande hvarandra;
Ovissneliga blommor utaf siden,
Inunder träd i hundra former klippta,
Till liknelse af djur och store män;
Små åkrar, susande af silfverax;
Bassiner, deruti man leka såg
Guldfiskar — af gediget guld, besinna!
De nio Muser, sprutande mot höjden
Eau de Cologne i diamantkaskader.
Men intet af allt detta qvarhöll mig;
En inre längtan och min ängels hand
Mig drogo lika starkt till Edens centrum,
Att hvila fä i kunskapsträdets skugga.
Dess krona lyste öfver lunden vida;
Jag nalkades, med tofflorna i hand,
Och neg emellanåt med blottadt hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
