Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förträffligt trädet stod, med tusen brancher;
Med högsta qvistarna det ref i molnen,
Och rötterna åt djupet gingo, tror jag.
I löfvens nått man hörde ugglor spela
Minerviskt sköna visor. Trädet syntes
Ett lefvande herbarium; så skiljda
De hvarjehanda grenars blommor voro,
Fast många voro rent Cryptogamister.
Den branche, som närmast sträcktes mig till möte,
Och liksom helsade, på restens vägnar,
Bar hvita blommor, sköna som velin;
En art af jättestora liljor var det,
Sexbladiga som de, och helt naturligt
Sex ståndare i kalken gungade;
Lik Phenixpennor deras anblick var,
Med spetsen uppåt, mästerligt formerad
Och glänsande af sympathetiskt bläck;
Och när nu vestanvinden flög förbi,
Då böjde sig de sköna ståndarne
^tLvar till sitt blad, och skrefvo ned en jamb, —
Så var en hel Alexandrin fullbordad;
För hvarje vind allt djupare de böjdes,
Tills hela liljan var en prisvärd dikt.
Nu vek hon blygsamt för den mogna frukten,
Som redan satt der, veritabelt gyllne,
Och trind och platt, och ljufvelig att påse.
Men blomman sänkte sig till spegelfloden,
Som vällde fram så lugn i grenens skugga,
Men vid dess gräns i marken åter nedgick
Och förde med sig blommorna åt djupet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
