Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu är det stilla. Hvila, hvila brudgum!
Och framgå segrare ur mörka striden.
(Med hufoudet sänkt mot de knäppta händerna.)
Och du, som plågan sandt, hvad helst du heter,
Gif åter hvad du röfvat, gif det dubbelt,
Förherrligadt; min tacksamhet är låga.
Vill du, att den ett offer skall förbränna,
Tag hvad dig lyster; låt i rök försvinna
Hvar önskan, hvarje hopp, som ej på honom
Allena riktadt var; — o, skona blott
Hvad honom binder, honom lycklig gör.
s
Du hörer mig; du vinkar frid. Se natten,
I vaka och i vilda drömmar delad,
Framsmyger åter, håller för mitt öga
Skuldsedlar — små — oläsliga —
(Paus A.)
A) Under denna ock de följande pauserna höres upp från
den under belägna lärosalen Japhets föreläsande röst:
ELFTE ARKTALET.
Mine herrar! — Märken till en början den förhöjda
accent, hvarmed jag utsäger ordet mine, och som skall antyda
det nya, större och bestämdare förhållande, hvari vi i dag till
hvarandra inträda. Denna förändrings orsak måste för er ännu,
jag vet icke huru länge, förblifva en hemlighet, ty den är icke
fullkomligt klar för mig sjelf. Nog af för det närvarande, att
resultatet af ett nyss inträffadt, något abnormt, fenomen är
hosföljande: Hans Magnificence tar sig hädanefter det så kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
