Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjungande: «Hell dig!
((Irrande konung!
«Känn dina anor.
«Hell! du är värdig
«Thronen att taga, och
«Krafter och ära,
((Eviga, sörjande
Och tror mig om en smula eget värde,
En smula egen dygd och eget snille,
Som möjligen kan umbära och fylla
De eljest nödiga theaterknepen,
Så ser väl herrskapet, att det är bittert,
Förnedrande kanske, att så behandlas,
Dernäst ett manquement emot publiken,
Som väl i våra dagar är för gammal
Att låta leka med sig som ett barn.
Bent spel! se der det mål, som jag förfäktar;
Hvad till exempel är väl denna grannlåt,
Hvarmed jag snart skall blända från min träthron?
Glasdiamanter, mässingsgull, en krona
Och spira, mindre värdt än ett par strumpor,
Lösvador, löshy, lösmustascher, lösbörd
Och lösgenie, fourneradt af souffleuren!
Har thronen väl en lön för dessa offer?
Dock till min tröst förstå vi nu hvarandra,
Och kan jag räkna på personlig aktning,
Så skall ur hyllningen, som skänkes skälet,
Min kungaroll, med eder gunst en stråle
Intränga värmande till kärnan: mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
