Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Begå en skicklig fest, vet hela veriden,
Då just, med afsigt eller ock af slump,
Den dagen blef vår afskedsstund från jorden.
Likväl är icke rätt, att obemärkt
En sådan jubelålder får passera.
HA1KAL.
Sexhundra år är visst en vacker ålder,
Då man, som Noach, bär den med vigueur;
Men hvarifrån, i vårt förknappningstillstånd,
Skall medlen tagas till en ståtlig fest?
JAPHET.
Ack, menniskan ej lefver blott af bröd.
O moder, ordna blott med smak det lilla,
Som Arkens visthus kan bestå. Behaget
Kan blommor så på sjelfva nödens bord.
Ej mat är hufvudsaken. Mycket, mycket,
Kanhända mera, än den rika jorden
Demere fordom räckte oss tillhanda,
Och vida ädlare, än hennes håfvor,
Sig gömmer inom Arkens trånga murar;
En dag är nära, då de första alster
Utaf ett nit, som icke jag får rosa,
Rättvisligt pröfvas och belönas skola.
Må bägge festerna till en försmältas,
Så sparas tid och mat, — men prakten vinner.
ARISISA.
Du, med din tokiga Akademi!
JAPHET.
Min vän, den skrattar bäst, som skrattar sist.
Jag vet dock, hulda, att en gång när friden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
