Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej i Serafens bröst kan tränga
Ett orent minnes skarpa svärd;
Ej mindre starkt vill Himlen stänga
Det onda ifrån Arkens verld.
HAIKAL.
(Ej illa talar han; hans sätt att vara
Har någonting förnämt, som ger kredit.)
Men ej det passar främmande att stå,
Dock vet jag ej ett presentabelt säte;
Sjelf ock jag känner mig behöfva hvila
Att se’n i lugn hans kommission förnimma;
Men ack, som sagdt —
HAN.
En trefot der ju räcker
Sin famn, en andethron;
Dess helga krets ju väcker
Och stämmer hvarje ton
Från högre verldens zon.
(De sätta sig.)
HON.
(Se på, den blef ock guld! — Han är ej nidsk.)
Förlåt, om först jag utber mig att känna
Med hvem jag har den äran conferera?
HAN.
Större han är, men ock mindre, än du,
Ljuset i elden, och elden i ljuset,
Andlös som solstrålen, tills i ett nu
Han, lik en solstråle, släckes i gruset.
HON.
Det der kan möjligtvis man lära utan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
