Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stanna! ber han — ingen hör;
Allt hvad honom fröjdar, dör.
Flyger bort till ljusa länder,
Dit det stränga lif blott låter
Tanken irra, tills han vänder
Vingen gäckad hem och gråter.
Der är allas fosterland.
Mig blott hålla grymma band.
Ingen vän och ingen maka
Delar med mig tiden, smärtan.
Rysande jag flyr tillbaka
Då mig möta varma hjertan.
Ack hvad kunna de mig ge?
Snart blott saknans bittra ve.
noach (har öppnat ett litet drifhus och hämtat oranger.
En vinlägel var redan inbaren. I ett stort dryckeskärl
förrättar han nu en blandning, hvilken han ofta pröfvar.)
Hvarföre se lifvet och sin belägenhet från en så mörk
sida? Ett svårmodigt lynne finner nu öfver allt alimenter, och
uppletar ofta de orimligaste. Mindre må man undra på dem,
som vid föreställningen af döden grufva sig litet, men lifvet,
så länge krafter och helsa någorlunda hålla sig friska, plägar
väl icke sakna sina agrementer. «Tag händelser och öden lätt,
min vän, så blifva de ej tunga, och, mellan oss, är det ett sätt
att än i åldren synas unga.» Och skulle det vara den enda
trösten? »Tänk, hvad fröjd på gamla dar gubbens hjerta
känner: gammalt vin har gubben qvar än åt gamla vänner.» Nå
vidare: «Vi förlora femti år i pokalen, som vi tömme.» Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>