Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men har förgätit re’n de råa fraser,
Som jag med möda af vann min natur,
Och som ej stämma in med min kostym,
Men som ur honom rätt harmoniskt klungo. —
Af dubbelt skäl ock björnen vara borde
Eepresentant af urhistoriens gryning,
Med syftning på den stora skuld, hvari
Den nya tiden häftar hos den gamla,
Och som den aldrig återgälda kan. —
Jag talar vidt och bredt och lärorikt,
På det aktören sjelfmant må få rådrum
Att vakna upp och träda fram och tala.
NOACH.
Låt gamla tiden hvila i sitt mörker.
Har den ett tal af vigt att förebringa — *
Förmodligen i sammanhang med dagen —
Så är hans ord välkommet när som helst
Och kan i sinom tid å bane föras.
Låt tiden ha sin gång, ty knapp är tiden,
Och ond han är; ty skickom oss derefter.
JAPHET.
Ja bredom täcket öfver häfdens vagga!
(Ridåen faller.)
Som mellanakt må unnas mig att sucka:
Man dömmer ofta skeft om bildarns mödor,
Och tror, han räknar sina år på sängen:
De äro dubblare, än mången anar.
O hvilka strider har han ej att utstå!
Först mot naturen, sinneverldens arfsynd,
Den arma mensklighetens binikmask!
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
