Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty ur den högra släpper Carl ej spiran,
Om ock han vunne guld och gröna skogar.
Dock bättre tider komma, då man inser,
Att skrifvas bör nödvändigt med den högra,
Och spiran hvilar då uti den andra.
(Defileringen börjar lida Ull sitt slut. Det sista året
representeras af Hans Nåd, hvilken för Noach
nedlägger en Corona Navalis.)
hans nåd (först vändande sig med en compliment
till Haikal).
Ers Nåd!
Förlåt poetens öfverdåd,
Som ej i dag för er sin offerlåga tänder,
Men midt för eder blick till er herr man sig vänder.
Men er uti hans cas försätt,
Och säg, om i det lof man er så rikligt sänder,
Han ej har rätt till giftorätt?
På edra dygders glans man någon gång blir mätt,
Ty säg, Ers Nåd, är det väl rätt,
Att sjelfva himlens boma ätt,
Den respektiva änglaskaran,
Knappt äger hälften af den varan?
Er dyrkan — o, att lika lätt
Den synd förlåts, som lätt är faran!
(till Noach.)
Hans Nåd nu slutligen till Eders Nåd framträder;
Hans känsla vÖrdnadsfullt uti ett Tal sig kläder.
Distansen säger väl: var blyg, min vän och tig!
Men — «Jag är Svensk och Skald»; trygg kan jag nalkas dig.
Du vet hvad du är värd; ej binder du en grimma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
