Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fullbordande mitt verk, nar stoftet mig betäcker!
O Providence! o syn, förtjusande och mild!
Sublima vis-å-vis! Philanthropiens bild!
Jag mina bröder ser, ser mina söners skara
Från jordens vunna höjd symboliskt hädanfara
Till sälla hvilans verld, till lönens segerfamn.
Jag menskoslägtet ser i ändtligt hunnen hamn. —
Min tjusning rycker mig till dessa fjerran tider,
Då forskningssolen så sitt sken i alltet sprider
Att genomskinligt allt för menskoblicken är,
Som denna glansnatur för himmelssolen der.
Sjelf står jag ensam qvar på jordens landamären,
Jag ensam andas än den lägre atmosfereu.
Hvad är, som Q ettrar mig i denna pröfnings dal?
Det är min kärlek blott; mitt eget ädla val.
Jag ser dem tomma stå, uppfostringslifvets former,
Dess throner, domstolar, kathedrar, uniformer,
Ja sjelfva predikstoln. — O, sköna ödemark!
En enda röst här hörs: «hvad menniskan är stark.»
(Han vänder sig.)
Hvad ser jag? står ej der med blygsamt ädla later,
Bakom kulisserna af bildningens theater,
En ny generation, en blomma, ur sin knopp
Just nu frambrytande, ett halffullbordadt hopp.
Bryt fram, du sköna knopp!
(Djuren frambryta.)
Och mina ord annamma!
hektoe (sagta).
Jag kanske göra bör — adroit?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
