Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inpackad dref han kring med edra faders tropp,
Las elementerna, med mera bön än hopp
Om sådan härlig följd, som nu hans säde kröner;
Berför ock Japhets namn besjungs af söners söner.
Hvem kunde drömma då — om icke i en dröm —
Att denna ringa bäck så växte till den ström,
Som satte se’n i gång kulturens alla q varnar?
En syn, som mer än allt för modlös tvekan varnar.
Ty sen, (han pekar dt solsidan) sen här enfin vår bildnings
hunna mål,
Sen hur naturen sjelf att mildt förädlas tål.
Vegetationens glans bevittnar odlarns krafter
Att kemiskt adla allt, ja sjelfva jordens safter.
En härlig transparent med prismafargers spel,
Hvart löf en flamma är, hvar blomma en juvel. —
Men höjom blicken upp till varelsernas kedja!
Ren ser jag edra bröst med knäppta händer bedja:
O, må vår hädanfard bli skön som dessas lif!
«Ty hvad för oss är mål, för dem är tidsfördrif.» —
Det är för ringa sagdt, — de binda tidens vingar,
Med det kulturens band, som sjelfva döden tvingar.
En fond af evighet var i det hela lagd,
Och finna den — se der var snillets hjeltebragd.
Anatomien tänk, och Fysiologien,
Hvad jättesteg de gjort, vid sidan af Kemien!
På några tusen år hur myeket är ej gjordt?
Men märken redan då, hvad talte man ej stort.
Än finnas skrifter qvar från dessa seklers öcken,
Ifrån det nittonde, jag tror; men i sitt töcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
