Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Namnet tillfällighetssång är, trots Goethes yttrande,
att all sann poesi är tillfällighetsdikt, icke särdeles aktadt.
Orsaken är väl den, att i alla tider och rum så mycket
ofog dermed bedrifvits; ofta af mensklig svaghet. Dels
anses det i allmänhet såsom till saken hörande, att om festens
eller minnets föremål säga så mycket godt eller ståtligt, som
sägas kan, äfven med erkänd öfverdrift; dels är sångaren
ofta så gripen af ögonblickets känsla, att öfverdriften icke
af honom inses. Sorgen har, likasom dikten, en benägenhet
att idealisera. Förenade kunna de gå rätt långt. Så har
den allmänna meningen uppkommit, att smicker eller
ordståt vid hvarje tillfällighetssång förutsättes och att crediten
följaktligen ej kan vara stor. 1 hvarje sann festanledning
innehålles dock en idé, som förtjenar likaväl att sjungas som
att symboliskt hras, och på samma sätt finnas i något hvar
individs karakter eller öden, ehuru ofta föga bemärkta eller
orätt fattade, ganska vigtiga elementer, hvilka, om blicken
på dem är troget fästad, hvarken behöfva smickrets eller
ordståtens biträde, för att blifva ämne för betydelsefull erinring.
Och i de här besjungna hade dock sången verkliga motiver
till en högre stämning, dels hos personligheterna sjelfva, dels
i märkligare förhållanden vid dödstillfallet. — Såsom en ton
genomgår allt döende, torde deri minnesrunornas
entonighet finna en förklaring och ursäkt. — Förf. har åtminstone
sökt att inom hvarje ämne för sådana sånger finna och
uttala den deri befintliga kärna. Säkert skall han härigenom
synas alltför mycket predikare, isynnerhet då han får
anledning att vidröra de stores egentliga storhet, d. v. s. deras
pligters; ty denna säges dem så sällan. De fä vanligen
veta, att det är deras (ropera supererogatoria», som göra dem
så prisvärda.
De få stycken, som ej kunna kallas tillfällighetssånger
i vanlig mening, kunna derföre ej heller fä del i det till
dessas skydd sagda, utan må sjelfva försvara sin plats så
godt de förmå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
