Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löftet att stå i hvar strid en man af ära och hjerta,
Offrande allt åt det kall, hvilket af kärlek han valt?
Bar han ej redan en fostrares värf med den pröfvade trohet,
Som, i det ringa bevist, blir för det högre en pant?
Ack, och valdes ej slagets stund af gäckande makter?
Döden var dem ej nog, nyckfullt de skärpte dess udd.
Glädjens timmar de valt, då huldt församlade syskon
Närde med festlig eld kärlekens lif i hans bröst.
Höll ej hans födelses stund de fyra älskande hjertan
Ännu i varmare glöd gjutna tillsamman i dag? —
Stod ej Naturen i högtidsskrud och slöt i sin allfröjd,
Firande, äfven hans fest, gjöt i hans känsla sin glans? —
Nu ifrån hjertan, ur armar, som varmast älsklingen sluta,
Bycks han nr sällhetens frid ned i sin hvirflande graf!
Ej må den stilla åskådarens köld, med vishetens anspråk,
Lagar ge åt en sorg, hvilken blott hjertat förstår.
Blodets band är en himmelsk kraft. I dess heliga känsla
Kärleken lefver ett lif, högre än menniskolag.
Lugnt den fromme dock minnes den kraft, Gud gömde i
qvalet,
Vet, att den renaste sorg löses till helgaste lugn,
Vet, att den djupast krossade snart med fullare känsla
Prisar den himmelska syn, nu för hans smärta fördold,
Synen, som lugne betraktaren re’n beundrande njuter,
Lycklig, att ljungeldens väg ilat hans hydda förbi
Fattad i själens djup af den rörande taflan, han skönjer
Herrans finger deri, tänker med prisande suck:
Gud, utan dig ej faller ett hår af menniskans hufvud.
Ej utan dig blef oss skänkt denna harmoniska syn —
Djupt den ville vår själ till andakt väcka och röra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
