Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock der står från det äldre Eom en skyddande Genius,
Före dess fall allren skickad till seklernas värn.
Han, näst Andens heliga makt, mot mörker och träldom
Väpnar ynglingens bröst — väcker det ädla till lif.
Manliga tiders vishet och dåd, Olympiska språkets
Eikedom, djup och musik bilda hans fostrande makt.
Stor är hans gåfva att allvar och kraft bevara och adla,
. Öppna för skönhet vår blick, skydda mot vetandets flärd,
Eana så väg till bildningens högst fulländade vinning,
Den som ej jorden oss ger, skänken af himlen allen. —
Men ock i detta, det klassiska Eom, vidskepelse öfvas,
Skänker åt lik och relik flärden sin Apotheos.
Fåviskt ock höjer der mången sitt rop mot flärdfulla Tiden,
Kämpande sjelf i dess led, blott i en tyngre gestalt.
Falsk den klagan ju är, som, dömmande tiden, ej känner
Strid af en djupare art, blott af ett nu mot ett då.
Tiden, sig alltid lik, ehuru än tiderna skifta,
Förer ej strid mot ett förr, men mot det evigas rätt.
Alltid dess art är att tro på sig sjelf, att lefva för jorden,
Glömma att gåfvor och lag skänkas af himmelen blott.
Vän af den glänsande ytan helst, han fruktande afskyr
Allvarets blygsamma rot, gömd i den klassiska grund,
Arbetets fordrade kraft, för säde, som stilla och glanslöst
Långsamt mognar till skörd, tålamod äskar och frid.
Dock äfven här har flärden ett fält och högmodets ande
Älskar en yta ock här: namnet är grundlighetssken. —
Tidens sjelfstrid visar väl nu det barnsligas seger,
Ingen af makterna dock saknar sin här och sitt hopp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
