Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Rafael, en — likgodt hvad de heta —
Nutids gesäller ju så mycket veta,
Som blef för snillet doldt. — O, jaga dem,
Till China, deras äras rätta hem!
Aachen. Carl den stores graf.
Från octogonens svindlande höjd en krona sig sänker.
Vallar och fästen och torn bilda dess gyllene krans;
Lågorna flamma från tornens spets. I strålande dager
Stå under prunkande hvalf furstarnes throner i ring.
Men uti golfvets midt, knappt nådd af mattade skenet,
Slutes en enklaste sten, trampad af tusendes ijät;
Carolo Magno är all dess skrift. Hvad höfves ock mera?
Tusende ord icke så gripa betraktarens själ;
Men när hans arfving af ande — och thron — och svärd:
Barbarossa,
Öfver hans ödmjuka vård sänkte en krona, der eld
Strålar från trotsande fästens ring — var Carl ju hans tanke*.
Hjelten är välde och värn, hjelten bär glädje och ljus.
Romersk tankefrihet.
Sin lexa om «die Heiligthiimer» rigtigt
Har vårdarn uppläst. Scriniernas prakt,
Af guld och silfver, visar nog, att vigtigt,
Att äkta är hvad Diaconen sagt.
Nu undren, dem ej blott de helga öfvat,
Men deras knotor och reliker ock,
Och dem ren sekler trott, om just ej pröfvat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
