Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, ack, den tysta borgens frid och kärleks blyga nöjen,
För Konrad, van vid sus och dus, snart mista sitt behag.
Få borgen blir han sällsynt gäst. I spel, i glam och löjen,
I hornets, jagtens bragd han trifs med vilda bröders lag.
Den öfvergifna sitter stum, den sorgsna blicken sväfvar
I dalen ner. — «Hvem rider der? — O, nej! det är ej han!»
En jägarsven. — Ett bref han bär. — Af Konrads hand! —
Hon bäfvar;
Hon brutit — läst. Se, blodets ros från hennes kind
försvann!
»Maria! jag ej vekligt vill med drömmar mig bedåra;
»Ett stilla, dödlöst husmanslif är ej ett lif för mig.
«Ditt löfte ger jag dig igen. Må dig mitt ord ej såra.
»Min väg är storm! — Må helgonfrid sig gjuta öfver dig!»
Morgon gryr, men än sig döljer
Solen. Djupt i skymning står
Skogen, der i skumma snår
Konrad jagande förföljer
Vilda galtens skygga spår.
Se, i djupa dalens sköte,
Inom höga furors krans,
I den första strålens glans,
Nalkas der till Konrads möte
Ungersven med hjelm och lans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
