Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Och hela sorgen våller det trollande vif,
«Som månde der i berget husera.
ccNär hon tar till att qväda, så går det aldrig väl,
«Hon lockar ung och gammal man i fara,
«Så har hon ock bebundit den unga prinsens själ,
«Han länge setat fast i hennes snara.
«I dag vi skulle vittja den grefveliga not;
«Det var ett så välsignadt fiskeväder,
«Men hastigt ståndar jungfrun vid gråa bergets fot,
«cHon flätar krans af neckeros och qväder.
««Och ron mig till min kärsta». Så föllo prinsens ord.
«Men vi begynte hastigt återvända.
«Då blef han liksom viller, han sprang sig öfver bord;
«Han sjönk — men icke tog hans lif en ända.
«Han sitter nog i berget, i sköna jungfruns sal,
«Och dädan lär väl ingen honom vinna.» —
— <rJ vapensvenner fyra. J fören fåviskt tal;
«Jag dräpa vill den arga trolleqvinna.»
Och alla sina kämpar han kläder uti stål,
De stiga minst till elfva hundra männer,
Dem bjuder han att kämpa allt hvad couraget tål,
Och så med dem han berget beränner.
Och sjelf han nu sig gångar till bergets spets allen,
Der ståndar Lureley sig allena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
