Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som bjuder oss att heldre synas djerfva,
Än icke ge de svaga gåfvors gärd
Till skatten på barmhertighetens altar.
Ja, genom lekarne, som här er bjudas,
Sen till det allvar ned som bjöd dem framgå:
Sen genom löjet in till hjertats tårar,
Och under skämtet hören bönens stämma,
Ett rop till hämad mot den fiende,
Som §erran nu bland arma bröders kojor
Går segerfirande kring nakna slagfält,
Af blod ej dränkta, men af idoghetens
Förgäfves spillda svett och hopplös gråt.
Der fram han går, der blekas kindens rosor,
Der sjunker armens kraft, der flyktar glädjen, n
Der domnar modet, hoppet och förtröstan.
Han jagar odlaren från hemmets härd,
Och byter i hans hand den tunga plogen
I tyngre börda än — i tiggarstaf.
Hans namn — o hören det, J lyckans barn,
Som aldrig rönt hans hand — är hungersnöd.
Hvi bands tyrannen ej af himlahänder?
Hvi fick han makt att sprida skräck och jemmer?
På sådan fråga, om af menskor vågad,
Har himlen, kärleksfullt, ett svar, ett enda:
«Jag nöden sändt, att Eder kärlek fostra,
Att pröfva den, J lyckliga på jorden!
Att broderskänslans sjunkna låga lifva,
På det, af henne närd, i edra hjertan
En skörd af alla dygder alstras må.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
