Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sjelf gick hädan, men hans ande lefver
Än i ett tappert hjeltepar af söner.
J sågen dem bland Eder växa upp
I hoppfull kraft; dock med dem växte äfven,
Af frön, dem ödet outforskligt sådde,
Ett outsläckligt brödrahat, som redan
Slet sönder deras barndoms glada samdrägt
Och rysligt mognade med årens mognad;
Af deras vänskap fick jag aldrig glädjas;
Vid detta bröst jag närde begge lika,
Fördelte lika bland dem vård och kärlek,
Med barnslig ömhet famnas jag af begge;
1 denna känsla blott de äro ense;
1 annat allt dem söndrar blodig strid. —
Då fadren ännu fruktad herrskade,
Han höll med kraften af en jemnlik rätt
De häftigt brusande i stränga tyglar,
Och under samma oks bestämda jerntyngd
Han slöt, förenande, de stela sinnen.
Ej vapenrustade de nalkas fingo,
Ej nattligt vistas inom samma murar.
Så han i bojor band med stränga maktbud
Det ondas utbrott; dock i bröstet, otämd,
Låg hatets orm. Den mäktige föraktar
Att tidigt qväfva källans stilla åder,
Ty han har kraft att dämma flodens våld.
Hvad komma måste, kom; då han i döden
Sitt öga tillslöt och hans starka hand
Ej tämjer dem, utbryter gamla agget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
