Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är deras samtals kära föremål,
Som far för son och son för sonson täljer,
Att dermed vinterqvällarna förkorta.
— O mina söner, verlden är fiendtlig
Och falsk. — Hvar men ska älskar blott sig sjelf;
Osäkra, lösa och förgängliga
De band, dem yra lyckan flätat, äro
Och nycken löser upp, hvad nycken knöt.
Naturen blott är redlig — hon allena
Vid fasta ankargrundet ligger evigt,
Då allt på lifvets rörda böljor drifves.
Af böjelsen fås vän, kamrat af fördeln;
Väl den, åt hvilken födseln gaf en bror!
En bror kan lyckan icke gifva! Medfödd
Är honom vännen, och emot en verld
Af våld och list står han fördubblad der.
CHOREN. (cajetan.)
Ja, jag känner och vördar det höga
I en furstinnas herrskande blick.
Klart öfverskådar dess lugnare öga
Menskors och ödens förvirrade skick;
Men genom skumma lifvet drifver
Oss en berusad och sanslös ifver.
ISABELLA,
till Don Cæsar.
Du, som emot din broder svärdet drog,
Se dig omkring i hela denna skara;
Hvar är en ädlare gestalt än hans?
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
