Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DON MANUEL OCH FÖRSTA CHOREN.
CHOREN. (c A JET AN.)
Förundrad, Herre, jag betraktar dig
Och kan i dag med möda dig begripa.
Med sparsam tunga knappt besvarar du
Din broders bulda ord, som kärleksfullt,
Med öppet hjerta kommer till ditt möte.
Försjunken i dig sjelf du står der, sluten,
Drömgångarn lik. Det tycks, som vore blott
Din kropp närvarande, men själen fjerran.
Den så dig såge, skulle lätt för köld
Dig tadla, ocb for stolt ovänligt sinne;
Men jag vill ej dig nämna känslolös,
Ty ljus du blickar kring dig, lik en lycklig,
Och leendet kring dina kinder leker.
DON MANUEL.
Hvad skall jag säga? bvad skall jag väl svara?
Må brödren finna uttryck. Honom fattar
En ny och okänd sinnesart; ban ser
Det gamla hatet ur sitt bröst försvinna
Ocb känner häpen ett forvandladt hjerta.
Jag, jag har intet hat fört med mig hit;
Knappt mins jag än, hvarom vi blodigt stridde,
Ty, upphöjd öfver alla jordens ting,
På glädjevingar sväfvar fram min själ
Och i det haf af glans, som mig omfamnar,
Ser alla lifvets mörka moln försvinna.
Portaler, höga salar! då jag ser er,
Jag tänker mig den öfverraskade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
