Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty svärmande vi genomströfvat ön
På jagtens krökta stigar vidt och bredt,
Dock intet spår förrådde oss din lycka,
Så att hos mig den tanken nästan väckes,
Att något trollmoln henne innesluter.
DON MANUEL.
Det molnet skingrar jag; ännu i dag
Skall solen skåda hvad förborgadt varit.
Förnimmen då och hören hvad mig hände:
För fyra månader — än herrskade
I landet fadrens makt, och böjde våldsamt
De unges styfva nackar under oket —
Jag intet kände utom vapnens vilda
Tumult och jagtens slagtningslika lust;
Vi hade redan hela dagen jagat
Längs efter skogens bergstrakt, då det hände,
Att jag, förföljande en snöhvit hind,
Mig fjerran bort från edra skaror skiljt.
Den skygga flydde genom dalens krokar,
Bland buskar, klyftor, bråddjup och moras.
På skotthåll såg jag henne alltid för mig,
Dock gafs ej tid att träffa, ej att sigta,
Tills slutligen hon vid en trädgårdsport
För mig försvann. Jag kastar mig af hästen
Och tränger efter, redan måttande;
Då ser jag häpen det förskräckta djuret
I skälfning ligga vid en nunnas fötter,
Som vänligt smeker det med späda händer.
Orörlig stirrar jag på undret, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
