Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISABELLA.
Hvad annat, än er olycksfulla strid,
Som, outsläckligt rasande, på grafven,
Den knappt aflidnes graf, ånyo tänd,
Ej tid och stalle till forsoning gaf.
Ej kunde jag emellan edra svärd
Den svaga systern ställa. — Kunden J
I denna storm förnimma modersrösten?
Och skulle jag åt edert raseri
I otid våga fridens dyra pant,
Det sista helga ankar för mitt hopp?
Först måsten J fördraga att som bröder
Hvarandra se, förm mellan er jag kunde
Er syster ställa, som en fridens engel.
Nu kan jag det, och nu hon komma må.
Den gamle tjenaren jag utsändt har,
Som henne ur den stilla gömda fristad
I mina, edra, armar återbringar.
DON MANUEL.
Och hon är ej den enda, du i dag
I dina modersarmar sluta skall.
In genom alla portar tågar glädjen,
Det ödsliga palatset fylles upp
Och blir de blomstrande behagens säte.
Hör äfven nu min hemlighet, o moder!
En syster ger du mig, jag derfor vill
Annu en älskad dotter skänka dig.
Ja, moder gif mig din välsignelse;
Mitt hjerta valt; jag henne funnit har,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
