Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIEGO.
Furstinna, jag fördolde det för dig,
Att modershjertat från bekymmer skona.
På furstens sorgliga begrafningsfest,
Då hela verlden trängde fram att se den,
Din dotter bad med omotståndlig bön —
Ty nyheten trängt in i sjelfva klostren —
Att ock få njuta denna högtids anblick.
Jag, olycksalige, lät mig beveka.
Hon höljde sig i dyster sorgedrägt
Och blef så, okänd, denna festens vittne;
Och der, jag fruktar det, i folkets hvimmel,
Som dit från alla orter sammanströmmat,
Der blef hon spanad upp af röfvarns öga;
Ty hennes skönhet höljs af ingen slöja.
DON MANDEL,
for sig sjelf.
Hvad lyckligt ljus! hur lättar det mitt bröst;
Det är ej hon! Det tecknet slår ej in.
ISABELLA.
Svagsinte gubbe! Så du mig förrådde!
DIEGO.
Furstinna! jag mig trodde väl förfara,
Naturens röst allena, blodets makt,
Jag vågade att se i denna önskan.
Jag ansåg det för himlens eget verk,
Som med en aningsfull, förborgad ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
