Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHOKEN, (sohemund.)
Ordet är taladt — ditt öra det hunnit,
Allting nu vet du, det värsta är sagdt.
Siarens spådom fullbordan har vunnit,
Ingen kan undfly ödenas makt.
Den, som dem klokt vill tydd och vända,
Måste med egen hand dem fullända.
ISABELLA.
Hvad bryr det mig ännu, om gudarne
Sannfärdige sig visa, eller icke —
Mot mig det värsta de föröfvat hafva;
Jag trotsar dem att ännu hårdare
Förkrossa mig — den, som för intet mer
Att darra har — den fruktar dem ej mer.
Min son, den älskade, här mördad ligger,
Och från den lefvande jag sjélf mig skiljer,
Han är min son ej mer. — En basilisk
Jag fostrat har och vid mitt hjerta närt,
Hans gadd nu stungit har min bättre son.
— Kom, o min dotter, här få vi ej dröja.
Åt hämde-andarne jag öfverlåter
Nu detta hus. — Ett rån mig förde hit,
Ett mord mig drifver härifrån — med ängslan
Har jag betrådt det — fruktande bebott det,
Förtviflad rymmer jag det nu — allt detta
Oskyldigt lider jag — dock gudarne
Ha äran qvar, och siarae få rätt.
(Hon g år. Diego följer henne.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
