Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mensko-naturn i dess djupaste fall.
Blott till en gifven höjd sig våga
Brotten och syndernas giftiga här;
Pesten sig hvälfver blott till de låga,
Qvalmiga städernas dunstande spher;
(bERENGAR, BOHEMUND och MANFRED.)
På bergen är frihet, grafvarnes dimma
Djerfs ej i höga rymderna simma,
Fullkomlig och ren öfverallt är vår verld,
Hvart menskan ej hann med sin brottsliga flärd.
(De sista fyra versraderna upprepas af hela Choren.)
DON CÆSAR. CHOREN.
DON CÆSAR,
lugnare.
För sista gången herrskarns rätt utöfvar jag
Åt grafven att den dyra kroppens lån förtro,
Ty detta är de dödas sista herrlighet.
Förnimmen då min vilja och mitt mogna bud,
Och noggrannt hvad jag eder bjuder, fören ut.
Ännu i edert friska minne säkert bor
Det dystra verket, ty ej langese’n det var,
Då J till grafven eder furste följden hän.
Knappt inom dessa murar dödens hemska sång
Förstummats har, och af ett lik det andra trängs
I grafven ned; den ena griftefacklans eld
Den andra tänder; bärarenas fötter snart
I slottets trappor mötas af de förres tåg.
Så ordnen då ånyo en begrafningsfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
